På etiketten till en hopfällbar stol står nästan alltid samma sak: max belastning 120 kilo. Siffran ser ut som ett mått på hur stark stolen är. Det är den inte. Den är en deklaration om vilken provningsnivå stolen är byggd för, och den är i praktiken densamma oavsett om ramen väger 835 gram eller åtta kilo.
Vad som faktiskt skiljer en lätt campingmodell från en stabil balkong- eller feststol sitter i tre saker: hur leden är byggd, hur röret är dimensionerat, och vilken av standardens tre provningsnivåer tillverkaren har valt. Bara den sista påverkar siffran, och den skrivs nästan aldrig ut.
Elva modeller, nio gånger så tung ram, 25 procent mer last
Vi gick igenom specifikationerna för elva hopfällbara stolar från fyra tillverkare, hämtade den 4 augusti 2026 från tillverkarnas egna produktsidor. Urvalet är camping- och relaxstolar, av det enkla skälet att det är där båda uppgifterna finns. På de fem stolsidor vi kontrollerade hos svenska utemöbeltillverkaren Brafab anges material, mått, stapelbarhet och produktens egen vikt, men ingen maxlast alls. Den siffra som dominerar campingsortimentet saknas alltså helt i trädgårdssortimentet, vilket i sig säger något om hur mycket den anses betyda.
| Modell | Tillverkare | Ram | Egenvikt | Max belastning |
|---|---|---|---|---|
| Pathfinder Light | Robens | Aluminium 7075 / 7001 / 6061 | 835 g | 120 kg |
| Chair One | Helinox | Aluminiumlegering (DAC TH72M) | 893 g | 145 kg |
| Observer Light | Robens | Aluminium 7075 / 7001 / 6061 | 1 095 g | 120 kg |
| Pathfinder Base Camp | Robens | Stål | 1 390 g | 120 kg |
| Observer Base Camp | Robens | Stål | 2 010 g | 120 kg |
| Casilda | Outwell | Pulverlackerat stål | 4,3 kg | 120 kg |
| Breaker | Outwell | Pulverlackerat stål | 4,7 kg | 120 kg |
| Alder Lake | Outwell | Pulverlackerat stål | 5,0 kg | 120 kg |
| Grenada Lake | Outwell | Pulverlackerat stål | 6,9 kg | 150 kg |
| RSXA Clip | Lafuma Mobilier | HLE-stål | 7,2 kg | 140 kg |
| Kentucky Lake | Outwell | Pulverlackerat stål | 7,9 kg | 150 kg |
Stolarnas egenvikt spänner över en faktor nio, från 835 gram till 7,9 kilo. Den deklarerade lasten spänner över en faktor 1,25, från 120 till 150 kilo. Nio gånger så mycket metall och tyg köper alltså 25 procent mer deklarerad bärighet.
Räknat per kilo stol blir kontrasten tydligare. Den lättaste modellen bär 144 kilo per kilo egenvikt, den tyngsta 19. Helinox Chair One väger 893 gram och deklareras för 145 kilo, alltså mer än en stålstol som väger nästan fem gånger så mycket. Om maxlast vore ett mått på konstruktionens styrka skulle den siffran vara omöjlig.
Samma stol, två ramar, samma 120 kilo
Robens säljer två av sina modeller i parallella utföranden, och de fungerar som ett kontrollerat experiment som ingen behövt bygga. Observer Light och Observer Base Camp har enligt tillverkarens egna specifikationer identiska yttermått (55 x 69 x 100 centimeter), identisk sitthöjd (39 centimeter), identiskt packmått och identisk deklarerad maxlast på 120 kilo. Det enda som skiljer är ramen: aluminium mot stål. Aluminiumversionen väger 1 095 gram, stålversionen 2 010. Samma sak upprepas för Pathfinder: 835 mot 1 390 gram, allt annat lika.
Stålversionen väger alltså 84 procent respektive 66 procent mer och bär exakt lika mycket. En brasklapp hör till: tygerna skiljer sig också mellan versionerna (300D nylon i den lätta, 200D ripstopnylon med polyetentråd i stålversionen), så viktskillnaden är inte bara ram. Eftersom tyget väger ungefär lika mycket i båda betyder det att skillnaden mellan enbart ramarna är ännu större än siffrorna antyder.
Aluminium är inte svagare, det är mjukare
Föreställningen att en tunn aluminiumram måste tåla mindre än en stålram bygger på en sammanblandning av två olika egenskaper. Aluminium är inte svagare än stål i meningen att det brister vid lägre spänning. Det är mjukare, alltså mindre styvt.
Metallhandboken Metallkompetens formulerar det så här i sina allmänna konstruktionsregler för aluminium: ”Elasticitetsmodulen för aluminium är cirka 70000 MPa, det vill säga en tredjedel av motsvarande värde för stål. Samtidigt har aluminium relativt hög hållfasthet.” Densiteten ligger på samma kvot, ”2,7 kg/dm3, det vill säga endast en tredjedel av stålets”. Följden, skriver handboken, är att ”stabilitetsproblem till exempel knäckning, vippning och buckling, uppkommer vid lägre lastnivåer jämfört med en stålkonstruktion med identisk geometri”.
Nyckelordet är identisk geometri. Ingen konstruktör bygger en aluminiumstol med samma rördimensioner som en stålstol. Handbokens konstruktionsregler för profiler ger rådet att flytta ut godset: ”I en balk, som är utsatt för böjande påkänning, koncentreras godset till de delar av tvärsnittet, där det gör störst nytta, det vill säga så långt från böjningscentrum som möjligt. Därigenom kompenseras för aluminiums lägre elasticitetsmodul relativt stål.” Handbokens jämförelse mellan en stål- och en aluminiumbalk med samma böjstyvhet landar i att aluminiumbalken är drygt 40 procent högre men ändå väger ungefär hälften.
Det går att räkna efter, och siffrorna hänger ihop förvånansvärt väl med produktdatan. Böjstyvheten hos ett tunnväggigt rör växer ungefär med diametern i kubik. Ska aluminium med en tredjedel av elasticitetsmodulen nå samma styvhet behövs alltså tre gånger tröghetsmomentet, vilket kräver en diameter som är kubikroten ur tre större, cirka 44 procent. Massan hos ett tunnväggigt rör växer däremot bara linjärt med diametern, så vikten blir 1,44 gånger en tredjedel, alltså knappt hälften av stålrörets. Handbokens egen tumregel om drygt 40 procent högre profil till ungefär halva vikten faller alltså ut ur räkningen. Robens parade modeller ligger på 54 och 60 procent, vilket är ungefär vad man väntar sig när tyget räknas in i båda.
Diametern är därför en viktigare uppgift än materialet, och effekten är brantare än de flesta tror. Ett räkneexempel med vanliga möbelrörsdimensioner: ett rör med 22 millimeters ytterdiameter och 1,0 millimeters godstjocklek har ett tröghetsmoment på cirka 3 645 mm⁴. Ökar ytterdiametern till 25 millimeter med samma väggtjocklek stiger tröghetsmomentet till cirka 5 438 mm⁴, en ökning med 49 procent, medan tvärsnittsarean och därmed metallåtgången bara ökar med 14 procent. Ett grövre, tunnväggigt rör slår ett smalare rör med tjockare vägg, varje gång.
Det förklarar också varför inget av detta går att avgöra ur specifikationen. Ingen av tillverkarna i tabellen anger rördiameter eller godstjocklek, så vi kan inte visa att aluminiumversionerna faktiskt har grövre rör. Det vi kan visa är att de når samma deklarerade last vid drygt hälften av vikten, vilket är den storleksordning konstruktionsregeln förutsäger.
Lasten går genom leden, inte genom röret
Rören är sällan det som ger vika. Det som ger vika är infästningen mellan dem, och där skiljer sig konstruktionstyperna på ett sätt som syns med blotta ögat.
Den klassiska saxkonstruktionen, alltså två korsande benpar som roterar kring en nit eller en bult, är den vanligaste på balkong- och feststolar. Varje nit är samtidigt lager, lastväg och slitagepunkt. Den arbetar i skjuvning varje gång någon sätter sig, och den slits av rörelsen mellan metallytorna. En dubbelvikt ram med ett separat tvärstag fördelar lasten på fler punkter, men lägger till ett låsläge som måste snäppa i rätt läge för att stolen ska bära.
De riktigt lätta campingstolarna är byggda på en helt annan princip. Helinox beskriver Chair One som en ”collapsible frame with shock-corded poles that lock into place”, alltså tältbågar av aluminium med resinnav och en gummisnodd inuti, där tyget spänns upp som en hängmatta mellan navpunkterna. Där finns inga gångjärn alls. Stängerna arbetar i böjning och tryck, tyget i ren dragning, och det finns ingen metallled som kan nötas ut eller klämma ett finger. Det är den konstruktionen, inte materialet, som gör att en stol på 893 gram kan deklareras för 145 kilo.
Konsumentverket skriver i sin vägledning om trädgårdsmöbler att ”trädgårdsmöbler kännetecknas ofta av en hopfällbar konstruktion” och att konstruktionen ”innebär dessvärre en ökad risk för kläm- och skärskador”. Myndigheten redovisar också vad skadedata från svenska akutmottagningar innehåller: ”Stolsben har gett vika eller gått av, tyget på stolar har brustit, stolar har vält, tippat bakåt eller orsakat allvarliga klämskador.” Att fingerskador och klämpunkter ses som ett eget konstruktionsproblem märks i standarden själv. Del 1, SS-EN 581-1:2017, har enligt SIS omfattning två informativa bilagor som just handlar om skjuv- och klämpunkter respektive om bakgrunden till fingerskador.
Där finns också en lucka värd att känna till. Samma omfattningstext säger uttryckligen att del 1 inte innehåller krav på hållbarheten hos ”reclining and tilting mechanisms”, alltså just de lutnings- och fällmekanismer som Konsumentverket pekar ut. Myndigheten skriver att ”fällbara stolar där ryggstödet kan ställas in i flera positioner kan kollapsa vid användning, trots att de provats enligt kategori campingbruk”. Den mekanism som oftast trasslar är alltså den som standarden minst reglerar.
Campingnivån är den lägsta av tre
Mekaniska krav och provning av sittmöbler ligger i del 2 av standarden. Den gällande utgåvan är SS-EN 581-2:2026, som SIS listar med status gällande. Den ersatte SS-EN 581-2:2015, som nu är upphävd. Här skiljer sig källorna åt, och det är värt att veta för den som söker upp standarden själv: Konsumentverkets vägledning, senast granskad 15 september 2025, hänvisar fortfarande till 2015 års utgåva. Sakinnehållet myndigheten beskriver har vi ingen anledning att tvivla på, men numret är inte det gällande.
Standardtexten kostar pengar hos SIS, så det vi kan belägga är omfattningen, som publiceras fritt. Där står att kraven gäller ”all types of outdoor seating for camping use, for domestic use and for contract use”, och att ”the test requirements contained within this document are based on use by persons weighing up to 110 kg”. Det förklarar varför 120 kilo är ett så vanligt tal på etiketterna: provningen utgår från 110 kilo, och tillverkarna deklarerar med en marginal ovanpå.
De tre användningsområdena är tre olika provningsnivåer, och Konsumentverket beskriver dem så här: campingbruk gäller ”fällbara stolar, lättvikt, för resa och camping” och ”har den lägsta säkerhetsnivån”, utomhus för privatbruk gäller stolar för hemmiljö, och offentligt bruk gäller stolar för offentlig användning. De två sista omfattar uttryckligen även fällbara stolar.
Myndighetens slutsats är den intressanta för den som köper en stol till balkongen. Konsumentverket konstaterar att många använder fällbara möbler både på semestern och hemma, och skriver att myndigheten ”anser därför att fällbara stolar och stolar som används mer frekvent behöver klara säkerhetskraven för hemmiljö eller offentlig miljö”. En stol som bara provats på campingnivå är alltså inte provad för det bruk den ofta får. Och det är exakt den uppgiften som saknas på specifikationen. Ingen av de elva modellerna ovan anger vilken nivå den provats i.
Vad provningen inte säger något om
Ytterligare en begränsning står svart på vitt i omfattningen till del 2: standarden ”does not include requirements for the resistance to ageing and degradation caused by light, temperature and moisture”. Hela väderfrågan ligger utanför. En stol kan ha klarat provningen med marginal och ändå vara en helt annan stol efter tre säsonger på en balkong i söderläge.
Konsumentverket är inne på samma sak i sin avslutande punkt om att möbler ska vara säkra under hela livslängden, och lyfter särskilt plasten: ”Säkerhetsdetaljer på möbler som är gjorda av plast har visat sig kunna bidra till personskador då de går sönder efter en tid.” På en hopfällbar stol är det ofta plastdetaljer som håller ihop leden, snäpper fast låsningen eller sitter som fötter. Hur olika material bryts ned av UV, fukt och frost har vi gått igenom separat i guiden om vilket material som håller för svenskt klimat, och den rutin som faktiskt förlänger livslängden i praktiken finns i genomgången av överdrag, dynor och förvaring.
Det här går att bedöma i butiken
Maxlasten är alltså den minst informativa uppgiften på etiketten, men konstruktionen går att läsa av utan verktyg. Fäll upp stolen och titta på lederna: är det nitar som roterar mot varandra, eller nav och stänger utan gångjärn? Ta tag i ett ben och känn efter om röret är grovt och tunnväggigt eller smalt och tjockt, för det första är styvare vid samma vikt. Belasta ryggstödet bakåt och se om ett låsläge behöver snäppa i för att stolen ska bära, eftersom en lutningsmekanism är det som oftast fallerar och det standarden minst kräver av. Samma öga för fogar och infästningar är det som skiljer en välbyggd stol från en billig, oavsett om den är hopfällbar, vilket vi gått igenom mer i detalj för pinnstolen.
Och fråga efter provningsnivån. Den finns hos tillverkaren även när den inte står på hyllkanten, och den säger mer om stolen än något tal i kilo.