En trädgårdsstol går sällan sönder av ”vädret”. Den går sönder av tre påfrestningar som verkar var för sig och slår olika hårt mot olika material: solens ultravioletta strålning, fukt som inte hinner torka mellan regnen, och vatten som fryser och utvidgar sig inne i materialet. Ett material som klarar det ena utmärkt kan vara medelmåttigt mot det andra. Därför får frågan ”vilket material är bäst” nästan alltid fel svar, och därför kan en stol som håller i tio år på en skuggig altan i inlandet vara utsliten på tre år på en balkong i söderläge nära kusten.
Nollstrecket passeras oftare än du tror
Frosten är det som skiljer svenskt utomhusklimat från sydeuropeiskt, och det avgörande är inte hur kallt det blir utan hur ofta temperaturen passerar noll grader. Varje passage betyder att vatten som runnit in i en spricka, ett skruvhål eller ett ihåligt rörben fryser till is, utvidgar sig och sedan tinar igen.
Vi räknade själva ut hur ofta det händer, direkt ur SMHI:s öppna väderobservationer (dygnets lägsta respektive högsta lufttemperatur, kvalitetskontrollerat arkiv). Ett dygn räknas här som en nollgenomgång när lägsta temperaturen låg under noll och högsta över noll. För åren 2015 till 2025 blir medianen 57 sådana dygn per år vid mätstationen Stockholm-Observatoriekullen A, 51 vid Göteborg A och 91 vid Luleå-Kallax. Malmö A landar på drygt 53, räknat på de tio år i perioden som har ett fullständigt dataunderlag.
En stol i Stockholm fryser och tinar alltså ett femtiotal gånger per år, inte en eller två. Utemöbeltillverkaren Brafab skriver i sina skötselråd för vinterförvaring att möbler av aluminium och stål har dräneringshål i ben och stativ, och att de därför inte ska förvaras upp och ner, eftersom vatten som samlas inne i röret ”kan leda till frostsprängningar”. Rutinen kring skydd och förvaring har vi gått igenom separat i guiden om överdrag, dynor och förvaring. Här handlar det i stället om vad som händer inuti materialet.
UV bryter ligninet i träet och kolkedjan i plasten
Solljuset angriper trä och plast på två helt olika sätt, och bara det ena är allvarligt.
I trä går strålningen på limmet. Träguiden, Svenskt Träs kunskapstjänst, beskriver mekanismen så här: ”Nysågat virke som exponeras utomhus grånar inom ett till två år. Solljusets UV-strålning bryter huvudsakligen ner ligninet i träytan.” Ligninet är det som binder ihop vedcellerna, och när det bryts ned lossnar fibrerna, ett fenomen som kallas fliskritning. Det viktiga kommer sedan: ”Solljuset påverkar endast träets yta och genom att skrapa med ett vasst föremål är det lätt att blottlägga den opåverkade veden under det grå ytskiktet.” Den silvergrå tonen på en gammal teakstol är alltså kosmetik, inte en skada.
I plast går strålningen på själva molekylen. Solens UV-fotoner ligger i intervallet 295 till 400 nanometer och bär 300 till 420 kilojoule per mol, medan bindningsenergierna i polypropens kol-kolkedja ligger på 350 till 400 kilojoule per mol. Fotonen har alltså tillräckligt med energi för att klippa av kedjan. Enligt en översikt i Scientific Reports från 2025 ger det kedjebrott, bildning av karbonylgrupper och till slut försprödning, och ostabiliserad polypropen kan förlora upp till 70 procent av sin draghållfasthet på bara några dagars intensiv UV-exponering, med sprickor och missfärgning som följd.
Det låter katastrofalt, och skulle vara det om möbelplast såldes ostabiliserad. Den gör den inte. Samma källa beskriver de vanliga motmedlen: så kallade HALS-stabilisatorer i halter kring 0,5 till 1,25 viktprocent, eller oorganiska UV-blockerare som titandioxid och zinkoxid i betydligt högre halter. Skillnaden mellan en plaststol som kritar sönder efter två somrar och en som står kvar efter tio ligger nästan helt i den stabiliseringen. Den står aldrig på etiketten, vilket är en av de mest frustrerande sakerna med att köpa plastmöbler.
Konstrotting är plastfiber och beter sig därefter. Brafab noterar i sina skötselråd för konstrotting att ”långvarigt och starkt solljus kan bleka konstrottingen”, och varnar samtidigt för något som gäller specifikt i Sverige: ”alltför höga temperaturer eller stora temperaturvariationer kan torka ut konstrottingen vilket kan leda till att den spricker”. Ett oventilerat uterum i juli är i det avseendet en värre miljö än en balkong i november.
Regnet är inte problemet, torktiden är det
Trä ruttnar inte av att bli blött. Det ruttnar av att förbli blött. Träguidens genomgång av mikroorganismer anger villkoren för rötsvamp precis: temperaturen ska ligga mellan noll och plus 40 grader, med optimum vid 15 till 30, och fuktkvoten ska vara över 30 procent, med optimum mellan 40 och 80. Mögel har en lägre tröskel och växer vid en relativ luftfuktighet över 75 procent, men stannar på ytan.
Det förklarar varför en stol som står fritt och luftigt kan regnas på hela sommaren utan skador, medan en stol som står tätt mot en husvägg med ett tätt överdrag över sig kan börja mögla trots att den knappt sett regn. Det är torktiden som avgör, inte regnmängden.
Standarden bakom detta finns också. SS-EN 335 delar in trä i fem biologiska användningsklasser efter hur utsatt det är. Trädgårdsmöbler hamnar i användningsklass 3, alltså ”trä som är utsatt för väder och vind eller kondens, men inte i kontakt med mark eller vatten”, som i sin tur delas i 3.1 skyddat med kortvarig uppfuktning och 3.2 oskyddat med ofta återkommande uppfuktning. Skillnaden mellan att ha tak över altanen eller inte är alltså inte en detalj, det är ett helt klassteg.
Beständighetsklasserna, och namnfällan akacia
Träslagens motståndskraft mot röta är faktiskt klassad. Träguidens sida om naturlig beständighet redovisar klassningen enligt standarden SS-EN 350 (tabellen hänvisar till del 2), där klass 1 är bäst och klass 5 betyder icke beständig. Ett urval ur tabellen:
- Teak: klass 1 till 3
- Cumaru, iroko och robinia (falsk akacia): klass 1 till 2
- Jättetuja, western red cedar: klass 2
- Ek: klass 2 till 4
- Furu, lärk och douglasgran: klass 3 till 4
- Gran: klass 4
- Al, ask, björk, bok och lönn: klass 5
Två saker i den tabellen är lätta att missa. Den första är att klassningen gäller kärnveden. Splintveden, alltså stammens yttre del, har enligt samma källa alltid lägre beständighet, och beständigheten kommer från extraktivämnen som bara finns i kärnveden. En teakmöbel med splintved i är inte en teakmöbel med klass 1.
Den andra är namnet. I Träguidens tabell står ”robinia (falsk akacia)” högt uppe, i klass 1 till 2, och i tabellen över markkontakt håller robinia mer än 15 år mot teakens mer än 25. Men robinia är ett annat träslag än det akaciaträ som möbler brukar säljas i, och som ofta marknadsförs enbart som ”akacia” eller ”hardwood”. Läser du klassen för robinia och köper akaciamöbler har du inte läst om samma trä.
Tillverkarnas egna skötselinstruktioner avslöjar skillnaden tydligare än någon marknadsföringstext. För obehandlad teak skriver Brafab i sina skötselråd för teak att möbeln efter hand ”kommer att övergå till att bli mjukt silvergrå”, att det tar omkring nio månader beroende på sol och regn, och att skötseln i övrigt är tvätt två gånger per år. För obehandlad akacia skriver samma tillverkare i sina skötselråd för akacia att möblerna ”bör behandlas med olja flera gånger varje år, speciellt på våren”, och lägger till att akacia ”oavsett variant” bör skyddas mot regn. Det är ett annat underhållsåtagande, och den skillnaden är den verkliga prisskillnaden mellan träslagen.
Beslagen rostar före stolen
Metallmöbler går sällan sönder i själva röret. De går sönder i skarvarna, och det finns tre välbeskrivna mekanismer bakom det.
Den första är galvanisk korrosion, även kallad bimetallisk korrosion. British Stainless Steel Association förklarar villkoren: två olika metaller måste stå i elektrisk kontakt och överbryggas av en ledande vätska. Den oädlare metallen blir anod och offras, den ädlare skyddas. Branschorganisationen rangordnar metallerna från oädlast till ädlast som magnesium, zink, aluminium, kolstål eller gjutjärn, kopparlegeringar, bly, rostfritt stål, nickellegeringar, titan och grafit. Två saker följer av det. Är metallerna torra kan galvanisk korrosion över huvud taget inte uppstå, och ju mer ledande vätskan är, desto större risken. Havsvatten och saltbemängd fuktig luft pekas ut som klart värre än regnvatten eller kranvatten. Nordic Galvanizers beskriver samma princip från zinkens sida: zink är oädlare än de flesta vanliga metaller, vilket är precis poängen med varmförzinkning, eftersom zinken då offrar sig för stålet under.
Ytförhållandet avgör hur illa det blir. Enligt samma källa är rostfria skruvar i aluminiumdelar normalt en säker kombination, medan aluminiumnitar eller aluminiumbultar som håller ihop rostfria delar är ett oklokt val, eftersom en liten anod mot en stor katod korroderar snabbt. Det är alltså inte fel att blanda metaller i en möbel, men det spelar roll åt vilket håll man blandar.
Den andra mekanismen är gropfrätning, och den är skälet till att ”rostfritt” inte är ett löfte. BSSA beskriver i sin genomgång av korrosionsmekanismer att gropfrätning framför allt uppstår i miljöer som innehåller klorider, och att ett molybdenlegerat rostfritt stål krävs där risken för gropfrätning är känd. Rostfritt är en familj av legeringar, inte ett material, och i kustklimat med salt i luften kan en billigare sort ge just de bruna prickar som köparen aldrig räknade med.
Den tredje är spaltkorrosion, och den träffar möbler oftare än något annat. BSSA konstaterar i samma text att spalter typiskt uppstår mellan muttrar och brickor, eller runt gängan på en skruv och skaftet på en bult. Det är exakt beskrivningen av en hopskruvad trädgårdsstol. Brafab rekommenderar i sina skötselråd för rostfritt stål rengöring fyra till sex gånger per år i utsatta miljöer mot en till två gånger i mindre utsatta, och skriver att det är ”speciellt viktigt i havsnära och marin miljö”. De påpekar också en detalj som är lätt att göra fel: använd aldrig en trasa eller borste som tidigare använts på vanligt stål, eftersom järnpartiklar som förs över ger rostfläckar på en yta som i sig inte rostar.
Tre påfrestningar, bedömda var för sig
Det är här materialjämförelser brukar gå fel. De ger ett samlat betyg, och det samlade betyget döljer att din situation kanske bara har en av påfrestningarna. Tabellen nedan bedömer i stället varje material mot de tre påfrestningarna separat. Bedömningarna följer av källorna ovan.
| Material | UV och solljus | Fukt och frost | Infästningar och mekanik |
|---|---|---|---|
| Teak, obehandlad | Grånar, men bara i ytskiktet | Kärnved i beständighetsklass 1 till 3 | Trä krymper och sväller, dra åt skruvarna varje vår |
| Akacia och hardwood | Behöver olja för att behålla ytan | Tillverkaren avråder från att låta den stå oskyddad i regn | Samma som ovan, men med tätare underhåll |
| Furu, tryckimpregnerad | Grånar som allt obehandlat trä | Kärnved i klass 3 till 4, sprickor är normalt | Sprickorna påverkar inte stabiliteten, men släpper in vatten |
| Pulverlackerad aluminium | Opåverkad av UV | Rostar inte, men vatten i röret kan frostspränga | Lackskador behöver bättras, annars ingen risk |
| Lackerat stål | Opåverkad av UV | Rostar där lacken skadats, dräneringshålen måste peka nedåt | Skruvförband är den svaga punkten |
| Rostfritt stål | Opåverkad av UV | Gropfrätning i kloridrik kustluft om legeringen är fel | Spaltkorrosion mellan mutter och bricka |
| Konstrotting och plast | Bleks, och stabiliseringen avgör livslängden | Klarar kyla, men torkar ut och spricker vid stora temperatursvängningar | Sprickor i fibern går inte att laga |
Läs tabellen mot din egen plats. Har du en söderbalkong utan tak är UV-kolumnen den som avgör, och då är obehandlad teak eller pulverlackerad aluminium bekvämare val än plastfiber. Bor du nära kusten är det mittenkolumnen och frågan om legering som avgör, och då är det värt att faktiskt fråga återförsäljaren vilket rostfritt som sitter i beslagen. Står möblerna på en skuggig altan under tak är de flesta material långlivade, och valet kan i praktiken få handla om hur de ser ut.
Den frågan, hur en stol är byggd snarare än vad den är gjord av, återkommer i alla våra guider. Hur man känner igen en välbyggd fog i massivt trä har vi beskrivit i guiden om pinnstolens konstruktion, och samma resonemang om vardagsslitage och hur olika ytor åldras finns i guiden om matstolar. En stol som är byggd för att kunna dras åt, oljas om och lagas överlever nästan alltid en stol som bara är byggd för att se bra ut i butiken.